Synpunkterna

Varifrån kommer pengarna?

2010-04-13T22:46:00.002+02:00

Försvarsministern beskriver idag i ett inlägg på sin egen blogg kortfattat hur inköpen av nya helikoptrar och ubåtar (satsningar som han offentliggjort i debattartiklar de senaste dagarna) ska finansieras.

Pengarna ska enligt Tolgfors tas från flottans planerade köp av stridsstödfartyg (L10) och dessutom från området "ledningssystem". Vad det senare innefattar ska bli mycket intressant att se i nästa vecka när budgetpropositionen landar in, eller åtmininstone när den analyserats och brutits ner i specifika materielprojekt. Om man vågar sig på en gissning så gäller det att pengar som kan härledas till gemensam lägescentral (GLC) stryps. Milbloggsverige är fullt av inlägg om/mot GLC, så jag ska inte fördjupa mig i den, åtminstone inte nu. Läs mer hos Wiseman, Chefsingenjören eller Allan Widman om du vill veta mer.

Det vi verkligen får hoppas är att det inte är fråga om någon generell ambitionssänkning på ledningssystemområdet. Åtminstone armén är i stort behov av att omsätta stora delar av materielstocken för att fylla upp IO2014 med trovärdig materiel.

SvD (ubåtar), DN (helikoptrar)

Följa regler till varje pris?

2010-04-03T01:03:00.001+02:00

Det har seglat upp en intressant diskussion hos Wiseman efter signaturen "Trupparen"s gästinlägg. Upptakten var ett antal kommentarer till Wisemans inlägg om PRIO som jag tidigare länkat till. Sammanfattningsvis så handlar Trupparens inlägg om att han/hon tycker att "mindre" regelbrott som syftar till att skapa effekt och en rationell vardag kan försvaras. Jag håller med.

Jag vågar påstå att jag är ganska väl insatt i de bestämmelser som reglerar min vardag. Ju fler regler jag lär mig desto fler inser jag dock att jag bryter mot. Vissa bestämmelser vågar jag hävda att de flesta av mina kollegor bryter mot, andra anställda bryter ytterst ogärna mot några (och producerar sällan speciellt mycket heller) och en tredje grupp bryter mot regler, i mitt tycke, alldeles för ofta och framförallt mot fel bestämmelser. För att exemplifiera och för att visa var på skalan jag befinner mig:

- Jag flexar fler gånger i månaden utanför vårt lokala flextidsavtal (i de fall det genererar ob tar jag inte ut den). Processen med att ändra i fasta listan besparar jag mig själv och min chef. Det ger 1. mer effekt och 2. mig själv en drägligare arbetssituation.
- Jag har ibland någon enstaka kvarglömd 5.56 i fickan eller stridsvästen och underlåter att gå igenom hela "låsa-in-ammunition-på-rätt-sätt-processen" utan tar med dem vid nästa skjutpass. 45 minuter kan användas bättre.
- Jag har givit soldater "nödtjänstledigt" flera gånger. Det har gällt flickvänner som gjort slut, anställningsintervjuer som flyttats med kort varsel osv. Tjänstledighet ska ju annars sökas en vecka innan och beviljas av förbandschef (eller delegerat till lägst övlt/kmdkn, ofta bataljonschef). Varför då? Av omtanke om truppen. De är människor. Det kan t o m vara så att jag har skickat vidare en sent inkommen ansökan när förklaringen var "jag glömde att lämna in den i tid" istället för någon sunkig bortförklaring. Jag har därmed även tagit på mig "skulden" för en sent inkommen ansökan hos bataljonschefen.
- Det händer under övningar att jag själv gör bedömningen att jag kan köra bil en stund till trots att min formella körtid gått ut. Syftet kan t ex vara att hinna följa avslutningen av ett moment som blågul. Ett par timmar över gränsen känns ok ibland, ibland inte. Inte värre än att åka till jobbet en tisdag efter att barnskrik hållit mig vaken till tre.
- Jag fysar sällan mina obligatoriska tre timmar i veckan på arbetstid. En till två brukar det bli, men under övningar inte alls av naturliga skäl. Däremot så har jag aldrig varit i närheten av att misslyckas med ett fystest av något slag. Vad gör jag med tiden jag inte fysar upp? Jobbar med annat som påverkar min omgivning och underlydande mer direkt än min fysiska status. Konsekvensanalys.
- Ett exempel på regelbrott jag inte är beredd att göra är dock att låta en soldat eller för den delen en anställd kollega logga in i min dator med mina uppgifter eller mitt TEID-kort (just detta debatteras hårt på WW). Konsekvensanalys, även här.

Många av kommentarerna på WW fördömer alla typer av regelbrott å det skarpaste. Det är naturligtvis den politiskt korrekta hållningen för en officer och den linje man ska följa om man ska passera hjärnskrynklarna som vaktar trappan från major och uppåt. Dock tror jag att om man är något mer ödmjuk än vad vissa av kommentatorerna är så kommer man nog hitta en del små putsskador även i den egna fasaden. Har de verkligen koll på alla bestämmelser? Bryter man inte mot detaljbestämmelser så finns det mer svepande exempel att titta närmare på. "Uniformen skall vara hel och ren och i övrigt välvårdad. Skodon skall vara putsade, knappar skall vara knäppta och dragkedjor skall vara igendragna om inte annat anges. Avsteg får i regel endast ske efter HKV medgivande." (FM UniBest 2009) Nå, hur många av herrarna/damerna har egentligen inhämtat HKV tillstånd innan ni smutsat ner uniformen? Svara! Eller... har ni gjort egna rimlighetsbedömningar av reglerna och tänkt att "men det är ju inte så de menar"?

PRIO ett, eller?

2010-03-29T23:15:00.000+02:00

Nu har nog snart "alla" andra försvarbloggare skrivit om PRIO med några få dagars mellanrum, så då kan ju jag med min nyuppväckta blogg inte vara sämre. Mina kollegor har läsvärda inlägg i ämnet som jag länkar längst ner.

Det finns uppenbara problem med PRIO, det kan vi vara överens om. Men, frågar jag mig då, är alternativet? Ska vi fortsätta harva på med alla möjliga sunkiga IT-system från -70, -80 och -90-talen som i undantagsfall samverkar? Är det godtagbart att inte ens internfakturering sker mer eller mindre omgående och kan ge utfall i ekonomisystemen? Om jag handlar på förrådet eller hyr en bil av FMLOG kan det ta månader innan det belastar förbandets ekonomiska medel. Det ankommer naturligtvis på de chefer som har ekonomiansvar att hålla koll på vad som är förbrukat, men är det inte väldigt otidsenligt att ha någon slags parallellbokföring i Excel i veckor/månader?

Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över att det alltid blir så fantastiskt bråttom. På några få veckor ska en oöverskådlig mängd utbildningar genomgås. Kvaliteten kan ju milt uttryckt ifrågasättas. Vi har ju faktiskt en hel del annan verksamhet som är i full gång så här års, men det brukar man inte bry sig så mycket om. Produktion av förband är ju, näst efter de förband som faktiskt är insatta, det som stör byråkratin allra mest.

Wiseman, Chefsingenjören, Morgonsur och Väpnaren

Eva Sternberg - dumstrut på!

2010-03-26T14:59:00.000+01:00

Nå, så kommer då ett inlägg som inte har ett dugg med försvaret att göra, däremot ett annat ämne jag bryr mig om - barn.

Såg av en händelse ett inslag på TV4 Nyhetsmorgon igår när man ringde upp författaren till en debattartikel i Expressen, Eva Sternberg. Hon titulerar sig själv "ledarskapslärare och språkvetare". Hennes tes är att spädbarnsolycksfallen (som har ökat enligt en avhandling hon hänvisar till) har ett direkt samband med att andelen pappor som är hemma med små barn också har ökat. I dag fanns hon i studion och mötte en manlig sjuksköterska och journalisten Carlos Rojas i en debatt och blev som jag förväntade mig fullständigt tillintetgjord. Inte ens programledarna kunde hålla sig från att dra på smilbanden.

Sternberg menar att kvinnor är "evolverade" (hennes eget verb) till att ta hand om spädbarn och att "Män har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt." Det enda stöd hon har för den uppfattningen är prof Annika Dahlströms bok "Könet sitter i Hjärnan". Den är, för att uttrycka sig milt, ifrågasatt...

En av de avslutande meningarna i Sternbergs artikel är "Ett första steg för att bryta olyckstrenden är att vetenskapligt fastställa vem av föräldrarna som har hand om barnet vid olyckstillfället". Hon slår alltså fast att det faktiskt inte finns något stöd för hennes teori.

Vilken överraskning att det var just Expressen som tyckte att hennes åsikt var så viktig att den förtjänade en helsida. Nej, Eva Sternberg, det där duger inte. Dumstrut på.

Kräva avgång, är det nödvändigt?

2010-03-26T13:27:00.001+01:00

Det fortsätter blåsa snålt i infostaben. TV4 ställer frågor om huruvida Infodir Lagersten kan sitta kvar, Värnpliktsnytt likaså och hänvisar till åsikter hos soldater i Utlandsstyrkan. Låt oss vara överens om en sak - det var olämpligt att utrrycka sig som Lagersten gjorde. "Men", för att citera Tony Irving, "däjt häer aer inte roumba". Hur många kan, med handen på hjärtat, säga att de aldrig har yttrat något i ett slutet rum som taget ur sitt sammanhang skulle uppfattas väldigt konstigt, olämpligt, eller kränkande? Jag har gjort det många gånger, Lagerstens misstag var att han blev inspelad...

Avståndet mellan Afghanistan och Stockholm är väldigt långt. Jag vet precis hur det är att stå där nere och inte känna fullt stöd hemifrån. Förbandet känner sig ofta ensamt, tvingas till egna, ibland okonventionella lösningar och får sedan skäll för det med. Där står man mitt i genomförandet och kan kanske inte alltid på minutbasis lämna de svar som högre chef begär. Det är något man här på hemmaplan (i olika delar av HKV) måste vara fullt medveten om innan man öppnar munnen för att kritisera. Oaktat detta tycker jag att det är lite magstarkt att kräva en avgång. Jag tror dock inte att det hade varit något problem om Lagersten bara rakt av hade gjort en pudel och inte svamlat och lindat in sin ursäkt i olika förklaringar.

TV4, Värnpliktsnytt

FMUKs delredovisning om dödsskjutningarna (uppdaterad)

2010-03-25T12:03:00.034+01:00

Klockan 14 idag håller HKV presskonferens med anledning av den (muntliga) delredovisning som Försvarsmaktens undersökningskommission tydligen genomfört tidigare i veckan. Det ska bli intressant att höra om man kan presentera så mycket fakta att man dödar spekulationerna i främst Aftonbladet.

Uppdatering 14:35 Presskonfensen websändes på forsvarsmakten.se (men verkar inte ligga kvar längre). Det arméinspektören redovisade var ur mitt perspektiv inte speciellt revolutionerande. Det som var okänt för mig var detaljer kring sjuktransporten. Enligt redovisningen så hade man inledningsvis beställt helikoptertransport men därefter fattat beslut om att själva köra de skadade till det tyska fältsjukhuset i Marmal. Därför avbeställdes helikoptern. Det som då händer är att ett svenskt fordon som kör fast blockerar vägen varefter helikopter återigen beställs. De skadade lastas senare om till ett nytt fordon som anslutit till platsen. När helikoptern till slut ansluter lastas tolken och den lindrigt skadade svenske soldaten. De båda transporterna kommer fram i princip samtidigt till Mamal. Det viktiga i det ärendet är det besked som läkarna på Marmal hade lämnat: det hade inte spelat någon roll om transporten hade kommit fram tidigare. Det är förhoppningsvis en viss lättnad för de soldater och stabsmedlemmar som varit inblandade och förhoppningsvis också för anhöriga.

Det Bernt Grundvik valde att inte kommentera var det som omfattas av förundersökningssekretess, främst det som gäller huruvida de döda kan ha träffats av någon svensk kula under den efterföljande eldstriden. Däremot tycker jag nog att alla spekulationer om händelseförloppet i stort borde kunna avslutas.

Den tjafsige reportern på TV4 hängde upp sig oerhört på att HKV "ljuger" när de skriver i sitt pressmeddelande om "fickringningen" att det var TV4 som ringde och inte tvärt om. Infodirektören slingrade sig däremot som en orm när han fick frågan om han hade bett om ursäkt för sina inspelade uttalanden men påstod till slut att han hade gjort just det och bett chefen FS18 framföra detta till förbandet. Något säger mig att det inte är riktigt så...

Expressen väljer rubriken "Försvarsmakten om skjutna soldaterna: Kan inte utesluta vådaskott". Jämför med DN: ”De dog inte av vådaskott”. Undrar varför jag avskyr kvällstidningar...

SvD, DN, AB, EX, EX 2, EX 3

Skyddsnivåerna och folket

2010-03-24T09:36:00.000+01:00

Sverige har som de flesta som följer Afghanistanrapporteringen känner till höjt skyddsnivån på fordonen som används i insatsområdet under det senaste året. Från framförallt Toyota Landcruiser med "lätt splitterskydd" till bepansrade RG32/Galten och stridsfordon 90. En avsevärd förbättring av skyddet. Samtidigt som detta sker så börjar COM ISAF (Gen McChrystal) driva linjen att skyddsnivåerna måste sänkas för att sända "rätt" signaler till det folk vi är där för att skydda.

"Even when we run around in armoured vehicles or personal armour we often send an unintended message that we're more important than they are. If we've got more armour but in reality the people are at more risk they have to question the degree to which we really are protecting them."

McChrystal vill alltså att man ibland ska patrullera i oskyddade fordon (så kallade softskins) och utan skyddsväst för att få en närmare kontakt med civilbefolkningen. Det är naturligtvis helt riktigt och de diskussionerna fördes även när jag själv var i Afghanistan (före McChrystals tid). Det är solklart att samverkan inte är speciellt framgångrik mellan en part som har full stridsutrustning (inklusive hjälm och skyddsglasögon) och en annan som är civilklädd. Det är svårt att utveckla något djupare förtroende om man säger så...

Problemet är dock följande: Vem ska tala om för den dödade soldatens anhöriga att hon/han miste livet för att vi (förbandet och soldatens chefer) valde en låg skyddsnivå i syfte att komma närmare folket? Problemet är naturligtvis de olika perspektiven. Soldatens och "det högre syftet".

Det går dock alltid att få ännu mer skydd, vilket i sin tur kommer leda till kraftigare vapeninsatser från motståndarna (t ex högre laddningsvikter i IED:erna) och en ännu högre barriär mot de civila afghaner vi är där för. Vad händer om ett år? Har vi stridsvagn på plats då? Själv valde jag också de splitterskyddade fordonen när möjligheten fanns. Jag har FULL förståelse för att mina kollegor i FS18 inte vill åka i oskyddade fordon. Men finns det någon väg tillbaka? Vem ger ordern om att patrullera utan kroppsskydd i högriskområdena? Det är inte McChrystal eftersom skyddet i huvudsak är en nationell fråga.

Läs hela intervjun i the Daily Telegraph

mil.se is no more

2010-03-22T16:13:00.000+01:00

mil.se ersattes nyss av forsvarsmakten.se. Om förändringen av själva sidlayouten är en förbättring eller inte ska jag låta vara osagt. Textstorleken ökades något, det noterade jag direkt på min lilla skärm... Vad gäller adressändringen som sådan så har jag, precis som bla Wiseman, uppfattningen att mil.se var en väldigt enkel och väl inarbetad adress. Jag ser därför inte riktigt nyttan med ett byte. Jag tror heller inte att det bidrar särskilt mycket till varumärkesbyggandet.

Fredsamtal i Kabul?

2010-03-22T12:08:00.000+01:00

BBC och DN skriver nu på förmiddagen om en fredstrevare från afghanska rebellgruppen Hezb-e-Islami Gulbuddin (HIG) som leds av Gulbuddin Hekmatyar. Hekmatyar var premiärminister i mitten av 90-talet. Enligt artiklarna är representanter för gruppen i Kabul för möte med president Karzai. Ett av villkoren (för vapenvila) ska vara en forcerad neddragning av de internationella styrkorna i landet.

HIG är en av de allra mest inflytelserika rebellgrupperna, det är ställt utom allt tvivel. Problemet är att en av de få gemensamma nämnarna med talibanerna är motviljan mot utländska soldater och därmed torde konflikten fortsätta. Ändå tycker jag att nyheten är intressant och i linje med de lite mer pragmatiska viljorna (bl a general McChrystal i Financial Times) som öppnat för dialog med rebellgrupper. Förhandling och kompromiss kommer med säkerhet vara huvudingredienser i den slutgiltiga lösningen i Afghanistan, men frågan är också vad omvärlden kommer acceptera. En regim som återigen öppnar dörren för terrorister tillhör inte de lösningarna...

Srebrenica och holländska soldater

2010-03-21T15:39:00.001+01:00

Enligt en artikel i The Guardian så har en pensionerad amerikansk general, John Sheehan, uttalat sig om folkmordet i Srebrenica 1995. Serber dödade då cirka 8000 bosniska muslimer, något som inte kunde stoppas av de holländska FN-trupper som skulle skydda staden och dess invånare. General Sheehan angav i en utfrågning i senaten att en av de bakomliggande faktorerna till att holländarna misslyckades var att landet tillät homosexuella soldater och därigenom

"That led to a force that was ill-equipped to go to war"

De homofobiproblem som den svenska Försvarsmakten har kvar bleknar i jämförelse...

Danska soldatsjälvmord

2010-03-21T14:38:00.002+01:00

Svenska Dagbladet citerar idag den danska nättidningen fyens.dk som rapporterat att 11 soldater som återvänt från utlandsuppdrag de senaste 2,5 åren har tagit livet av sig. Statistiken är osäker (man antyder att mörkertalet är stort) men beskriver en mycket mörk baksida av de insatser Danmark gör i bland annat Afghanistan. Motsvarande statistik saknas mig veterligen i Sverige, men det är inte orimligt att anta att vi har ett antal fall här också.

I den debattartikel i DN som försvarsministern skrev för några dagar sedan presenterade han delar av den nya veteransoldatpolitik som kommer bli del av regeringens proposition om försvarets personalförsörjning. Vi får verkligen hoppas att det blir en konkret förbättring för våra fredsveteraner. De som drabbas av såväl fysiska som psykiska problem måste naturligtvis tas om hand av Försvarsmakten så länge de behöver stöd, allt annat är helt orimligt.

Uppdatering: Även DN har nu en kort artikel på temat.

Materielcirkusen

2010-03-21T01:22:00.001+01:00

För den som inte har varit i närmare kontakt med Försvarsmakten på ett antal år, säg 10+, men vet hur materiel hanterades "förr i tiden", kan eventuellt det jag nu tänkte beskriva låta väldigt underligt. Den berättigade frågan kan lyda "men, hur blev det så..?"

När jag började i FM levde fortfarande invasionsförsvaret och respektive krigsförband (numera benämnda insatsförband), dvs de som utbildas av de olika regementena/flottiljerna, hade sin materiel i mobiliseringsförråd i anslutning till respektive mobiliseringsort. Låt mig exemplifiera: 1. Skyttekompaniet på 1. bataljon på 13. Norrlandsskyttebrigaden kanske hade sin materiel i ett antal "lador" på sin mobort, låt oss säga Avesta. Vapenmaterielen förvarades i förråd med vederbörlig skyddsnivå. När det aktuella kompaniet skulle grundutbildas eller repövas så togs materielen in till I 13 i Falun och personalen utrustades. Ville man öva mobilisering så skedde den naturligvis i anslutning till förrådsområdet.

Hanteringen av materielen skedde under åtminstone andra hälften av 90-talet med (främst) civilanställd personal på de olika underhållsregementena (ett per militärområde). 2001 lades dock underhållsregementena ned och del av personalen överfördes till den nya organisationen FMLOG - Försvarsmaktens logistik, som inrättades 1/1 2002. Här någonstans "ballade det ur"... Syftet med FMLOG var aldrig, enligt min gräsrotsbedömning, att något skulle bli bättre, bara billigare. Under perioden 2003-2008 lär FMLOG ha sparat 1,8 miljarder. Jättebra, de pengarna har ju åtminstone i teorin överförst till "kärnverksamheten" som jag inbillar mig att jag själv är en del av. Problemet är att pengarna har sparats på bekostnad av kvaliteten i den levererade tjänsten. FMLOG skriver så här om tjänsten "Förråd" på mil.se:

Vi förrådshåller allt från vapen och ammunition till uniformer, tält, och spadar. Vi följer upp var sakerna befinner sig, i vilket skick de är, och hur många det finns.

Det är i mening nummer två det brister - dvs uppföljningen. Den del av FMLOG-personalen som ägnar sig åt förrådstjänst är numera alldeles för liten och dessutom efter ett antal omorganisationer för oerfaren för att följa upp vare sig antal, status eller faktisk placering av de olika materielslagen. Spadar, tält och vapen må vara enkelt eller i fallet vapen behäftat med så många olika tvingande bestämmelser att uppföljningen är bra. När vi kommer till mer komplex materiel som exempelvis fordon, så är uppföljningen under all kritik. Ett fordon kan definitionsmässigt vara förrådsställt eller i bruk. Är det förrådsställt ansvarar FMLOG, är det i bruk ansvarar ett förband. När ett fordon inte brukas, t ex mellan två utbildningsomgångar så ska FMLOG göra ett antal åtgärder och kontroller för att upprätthålla fordonets status. Finns brister så ska dessa noteras och åtgärdas så snart som möjligt. Det är alltså detta som inte fungerar. Ett fordon som lämnade ett utbildningsförband med ett antal brister (exempelvis ett antal saknade tillbehör och dåliga däck) kommer ett år senare tillbaka till "produktionen" i samma eller t.o.m. sämre skick. Vi kan dessutom utgå ifrån att de saknade tillbehören och däcken beställdes av de tidigare utbildningsförbandet i samband med att soldaterna ryckte ut. "Någonstans i Sverige" ligger alltså ett antal tillbehör/reservdelar och väntar men kommer aldrig fram till rätt fordon. Ingen hade tid att åtgärda problemen.

Observera: jag har stor respekt för de individer som arbetar inom FMLOGs förråds- och verkstadsorganisationer, men jag vågar påstå att ingenstans inom FM är skillnaden mellan uppgift och resurs så stor som där. De är i klartext löjligt få i relation till den uppgift de är satta att hantera.

På mil.se kan man också läsa följande:

Den materiel som används i dag är till för såväl övningsverksamhet som för skarpa insatser.

Det här är nästa problem - vi har idag en uppdelning mellan inhemsk insatsorganisation och Utlandsstyrkan. Utlandsstyrkan har i princip ingen egen materiel utan "lånar" materiel ur svenska insatsförband. Omsättningshastigheten för materiel i Utlandsstyrkan är dock så hög så att jag misstänker att vissa materielslag aldrig har hunnit tillföras den svenska insatsorganisationen innan den sätts in i exempelvis Afghanistan. "Materiellånen" genererar nästa problem i sammanhanget - nämligen brist på hemmaplan. Vi har helt enkelt inte materiel till alla de förband som ingår i den numera (med ett 20-årigt perspektiv) mikroskopiska insatsorganisationen utan materielen flyttar runt kontinuerligt vilket i slutändan leder till att ingen har kontroll.

Frågan "men, hur blev det så..?" besvaras nog med ett "man ville spara pengar och brydde sig inte om konsekvenserna". Det finns många fler infallsvinklar och jag kan mycket väl återkomma till frågorna i ett senare inlägg.

Mobilläcka

2010-03-20T21:19:00.001+01:00

Infostaben i Högkvarteret har upptäckt att en reporter har kommit över information om utredningen av dödsskjutningarna i Afghanistan. HKV gav under fredagseftermiddagen ut ett pressmeddelande som redogjorde för att reportern ringt till en befattningshavare på Infostaben som satt i ett möte om FMUKs (undersökningskommissionens) kommande rapport. Mobiltelefonen "svarade själv" i fickan varefter reportern kunde följa vad som avhandlades på mötet under ca 9 minuter. Informationen reportern kunde ta del av var tydligen inte hemlig men

"med tanke på att FMUK inte är färdig med sin delredovisning ännu är informationen att betrakta som känslig och kan – ryckta ur sitt sammanhang – framstå som besvärande för Försvarsmakten."

Den bedömningen sätter naturligtvis fart på fantasin, men vi får framförallt hoppas att det inte är något som kvällspressen fortsätter vältra sig i. Aftonbladet gör ju annars en "fantastisk" insats på det området just nu. Vare sig förbandet FS18 eller de avlidnas anhöriga gynnas av snaskiga spekulationer och "allmänintresset" definieras enligt min uppfattning inte av vad som säljer fler eller färre lösnummer. Låt hos alltså hoppas att det inte var en kvällstidningsreporter som ringde.

Uppdatering söndag 21/3 kl 16.20:
Det var uppenbarligen TV4 som fick del av informationen.

"Därför sörjer jag inte svenska soldater som dödas i Afghanistan"

2010-03-17T23:12:00.007+01:00

Jag inleder mitt återuppväckta skrivande med att kommentera en artikel som har en månad på nacken. Jag hade lyckats undgå den, men efter lite planlöst surfande på Newsmill så kan nog Jan Myrdal faktiskt ta på sig äran, alternativt skulden, för att jag faktiskt börjar skriva igen.

Två av mina kollegor, som jag dock inte kände, har stupat i Afghanistan. Jag lider verkligen med deras anhöriga även om jag inte gör anspråk på att förstå hur de känner. Det är dock ett faktum att de båda officerarna var i Afghanistan på staten Sveriges uppdrag för att utgöra ett av de säkerhetspolitiska instrument vi har valt att nyttja i världen. Det innebär risker som vi alla som varit i utlandstjänst har att förhålla oss till när vi löser det uppdraget. Samma risker har dock även de som beslutar om insatserna, ytterst Sveriges Riksdag, att förhålla sig till.

Myrdal har dock i en Newsmillartikel, vars rubik jag har citerat ovan, förklarat att de två stupade officerarna, Johan Palmlöv och Gunnar Andersson, helt enkelt får skylla sig själva.

"De var mot orimligt hög betalning frivilliga i NATO-tjänst i ett Förenta staternas orättfärdiga krig mot Afghanistans folk som de svenska politikerna bara genom att trolla med truten kan kalla ett FN-uppdrag."

Myrdal måste vara från en annan planet. Svenska politiker har tydligen hittat på att det är ett FN-mandat som rättfärdigar Sveriges insats. För den som vill ha källor så kan jag rekommendera FN säkerhetsråd resolution 1890 som är den senaste förlängningen av mandatet för ISAF. Man kan bland annat läsa formuleringen "Expressing its appreciation for the leadership provided by NATO" vilket alltså syftar på att FN givit NATO i uppdrag att leda insatsen. Att påstå att det skulle vara fråga om ett amerikanskt ockupationskrig är alltså tämligen magstarkt.

Myrdal skriver också:

"Varje död ockupant bidrar till att krigsmotståndet ökar i våra länder"

Där har han fel. Stödet för Sveriges insats i Afghanistan ökade faktiskt avsevärt i samband med dödskjutningarna. Det är vi som är, har varit i och är på väg till Afghanistan tacksamma för.

Pust och stön.

2010-03-17T23:01:00.003+01:00

Jag har uppenbarligen ett ganska komplicerat förhållande till mitt eget bloggande.

För ett och ett halvt år sen gjorde jag ett nytt försök och återupptog för en kort tid mitt bloggande. Jag vet ärligt talat inte om det kommer lyckas bättre den här gången heller. Bloggandet, i den form jag är intresserad av det, kräver ganska mycket tid. Tid till research, tid till formulering och tid till uppföljning och utvärdering av de egna inläggen. Det har dessutom dykt upp allt fler officersbloggar med god kvalitet, så tomrummet som jag ville fylla är inte lika stort längre.

Jag vill gärna, men vet inte om jag kommer orka den här gången heller. Jag ger det en sista chans. Ledsnar jag så blir det för sista gången.

Infaller 1 april i november i år?

2008-11-30T23:24:00.003+01:00

Bemanningsföretagen, en arbetsgivarorganisation inom Almega, skickade i förrgår ut ett pressmeddelande där de välkomnade Försvarsmakten som ny medlem.

"Jag välkomnar Försvarsmakten som medlemsföretag så fort de genomfört sina förändringar och blivit ett modernt tjänsteföretag med flexibilitet, dynamik och hög samhällsnytta, säger Henrik Bäckström, förbundsdirektör för Bemanningsföretagen inom Almega."

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tanken är naturligtvis lika intressant som bisarr. "En löjtnant på dagis" eller "kanske en general som vd på Dramaten" nämns som tänkbara exempel. Rimligtvis är det här ett politiskt inlägg från Bemanningsföretagen snarare än något som allvarligt övervägs från FMs sida. Inte för att officerarnas kompetens inte skulle vara efterfrågad - det är den i många olika företag, som chefer, tekniker, konsulter, projektledare, utbildare, skolledare med mera - utan för att det faktiskt inte är ett företag vi talar om. Det är istället en myndighet med mycket speciella uppgifter. Kvalitet förutsätter viss form av kontinuitet och det har vi inte sett så mycket av de senaste åren. Att i det läget skicka ut personalen på den mer eller mindre öppna arbetsmarknaden skulle knappast vara till gagn för insatsförmågan...

Bildt i Afghanistan

2008-11-02T18:19:00.003+01:00

Utrikesministern har varit i Afghanistan och bland annat genomfört ett besök på den svensk-finska campen i Mazar-e-Sharif. DN refererar besöket idag under rubrikenBildt lovordar svensk insats. Det jag tycker är särskilt intressant att ett avsnitt i slutet av artikeln:

"Bildt säger efteråt att han tycker att militären har för "höga skyddsvallar" och att soldaterna borde kunna få röra sig mer utanför förläggningen på fritiden - i civila kläder.
- Ju mer kontakt, desto bättre blir förståelsen, menar han.
Soldaterna förklarar i stället att de flesta tillbringar fritiden på gymmet, med att läsa eller att titta på film."

Spännande vinkel på problematiken. Jag tvivlar på att Bildt tilläts röra sig utan kroppsskydd vid Blå moskén, även om det inte riktigt går att utläsa av DNs bild. Vi är dock knappast framme vid ett säkerhetsläge där militär personal kan ströva runt obeväpnade i flip-flops, shorts och tenniströja på marknadsplatserna i Mazar.

Att Guvernör Atta återigen framfört att Sverige ger för lite biståndspengar direkt till hans provins kommer dock inte som någon överraskning. Den svenska linjen har traditionellt varit att kanalisera medel via den nationella nivån för att på så sätt "få igång systemet". Jag förstår resonemanget, men kopplingen mellan den miltära insatsen, att bistå med säkerhetsarbete, och den civila insatsen, att bidra till utveckling, måste tydliggöras. Förtroendet för myndigheter är mikroskopiskt i Afghanistan och därför måste det finnas en tydlig koppling mellan uppnådd säkerhet och investeringar i infrastruktur mm.

På't igen?

2008-11-02T16:36:00.003+01:00

Efter ett halvår som har ägnats åt andra (viktigare?) saker än att blogga känns det som att viss skrivlust börjar smyga sig på igen. Jag gör ett försök utan att lova att det blir ett ihållande in- eller anfall...

Jag började med att titta igenom de senaste inläggen jag gjorde innan avbrottet kom. Det har ju hänt en del på det försvarspolitiska slagfältet över sommaren. Krig i Georgien. Avbruten planering för förbandsnedläggningar. Omfördelade pengar från materiel- till förbandsanslagen. Förslag om avvecklad (fryst) värnplikt. Tvåbefälssystemets återinförande. Med mera...

Jag har inte för avsikt att sammanfatta min syn på alla dessa nyheter i ett blogginlägg, utan nöjer mig med att konstatera att det går fort i hockey. Vem hade trott att detta skulle bli verklighet för några månader sen (möjligen med undantag för tvåbefälssystemet)? KAN vi lära oss något av historien? Tveklöst ja. KOMMER vi göra det? Knappast.

Den inriktningsproposition som försvarsminister Tolgfors utlovade i våras (se exempelvis inlägget från den 2 april) lyser fortfarande med sin frånvaro. Den är framskjuten till i vår. Just nu lever alltså FM i ett planeringsvakuum, vilket naturligtvis också kostar pengar.

Nu blir det liv i luckan...

2008-04-23T20:18:00.005+02:00

Idag hade så mycket av innehållet i de pågående försvarsbesparingsdiskussionerna (långt ord...) läckt ut i pressen att jag inbillar mig att Högkvarteret kände sig tvingade att släppa ut information om arbetsläget. Det visar bland annat att Eksjö, Uppsala, Luleå, Karlsborg och Arvidsjaur övervägs för fullständig demilitarisering. Delar av verksamheterna på respektive ort flyttas, annan avvecklas.

Sista ordet i den frågan är knappast sagt vare sig inom eller utanför försvaret. Att "arbetsläget" nu läcker ut lär starta en häftig debatt som kommer leva hela sommaren. Det finns garanterat mängder av alternativa lösningar som är mer eller mindre av karaktären "rädda eget skinn". Fullt naturligt. Försvarsmakten måste vara Sveriges mest otrygga arbetsplats (om man räknar dem med mer än 10 anställda).

Det övergripande syftet med neddragningarna är det som försvarsministern upprepat ett flertal gånger de senaste veckorna: ett försvar i uppgifts- och resursbalans från 2010. Tillåt mig dock tvivla. När diverse särintressen (såväl militära, politiska som lokala) har fått röra i soppan en stund, och den i höst är färdig att serveras, lär det fortfarande finnas en besk bismak av glädjekalkyl och kompromiss.

Jag har inga bra förslag själv. Jag har inte förmåga eller insikt nog att väga förband mot varandra. Dock vet jag att det tar lång tid att få positiva ekonomiska effekter av en förbandsnedläggning och ännu längre tid efter en flytt. Hur detta ska kunna slå igenom till 2010 är en gåta. Vilka möjligheter som övervägs i personalspåret ska också bli spännande att se. Lösningen från FB -04, det vill säga uppsägningar naturligt följda av rekryteringsstopp, var ju en utomordentligt dålig lösning.

Lästips: SvD, mil.se, DN.

Fler kvinnor i försvaret

2008-04-22T21:38:00.003+02:00

Försvarsminister Sten Tolgfors intervjuades i gårdagens SvD. Han lyfter fram bristen på kvinnor i försvaret med bland annat följande uttalande:

– Som försvaret utvecklas blir det allt mer hjärnans kraft vi efterfrågar, och allt mindre muskelkraft. Det är oerhört viktigt att befattningsbeskrivningarna hänger med och är moderna, så att de inte stänger ute allt ifrån dataintresserade killar till kvinnor som vill in.

Ja, mer hjärna, men inte mindre muskler för det. Dagens inryckande har tyvärr för dålig kondition och för dålig muskelmassa. I många fall lider de till och med av fetma. Den fysiska träningen under värnplikten börjar på en allt lägre nivå och i många fall når man inte upp till en acceptabel status ens vid muck. Botten är nådd. Orsakerna därtill finns det många som har teorier och åsiker om, men slopad gymnastik i skolan är väl en inte alltför kontroversiell förklaring...

Vi behöver helt enkelt utöka antalet vi har att välja mellan. Mitt och många andras recept är att införa en könsneutral mönstring. Är inte obligatorisk mönstring för bara män en ganska mossig kvarleva från "det gamla" som vi i alla andra avseenden vill lämna? Varför ska inte kvinnor kallas till mönstring efter samma regler som männen? Det finns drivor av lämpliga kvinnor som uppfyller de nu gällande kravprofilerna. Profilerna behöver inte ändras, men fler kvinnor måste testas.

Vi behöver fler kvinnor i försvaret av alla möjliga anledningar. Tolgfors har helt rätt i att steg ett är att se till att de gör lumpen. Reklamkampanjer räcker inte hela vägen.

Aftonbladet ljuger. Vem bryr sig?

2008-04-09T21:13:00.005+02:00

Kvällspressen är vidrig. Den saknar allt intresse för faktagranskning. En rubrik kan sättas helt utan koppling till texten. Syfte? Högst oklart, men jag gissar att det är till för att locka läsare. Vilka budskap som förmedlas och vilka grupper som får lida oförtjänt är underordnat svärtan i rubriken.

Ett aktuellt exempel är Aftonbladets nätartikel (om den fanns i den tryckta upplagan har jag ingen aning om) "Nato-soldater besökte bordeller". Artikeln handlar om bordellbesök i Kabul. Rubriken är tydlig, MEN saknar all typ av underbyggnad i artikeln! Hittar ni någonstans i texten ett påstående om att det är soldater som har gått på bordell? Aftonbladet skriver däremot redan i ingressen "Ett flertal Nato-anställda". Alla anställda är väl inte soldater? Läser man den artikel i brittiska The Sun (som refereras av AB) så kan man konstatera att det inte ens rör sig om NATO-anställda i formell mening (sannolikt är det ISAF som avses). I stället är det så kallade "contractors", det vill säga privata entreprenörer som är anlitade av NATO som avses. Missförstå mig inte, jag försvarar inte handlingen som sådan på minsta sätt, men peka ut rätt brottslingar!

Vi soldater har i uppgift att skapa en trygg och säker tillvaro för befolkningen, inte att utnyttja befolkningen. En soldat som besöker en bordell begår ett värre brott än den civile - men det var nu inte fallet! Hur många orkar läsa och analysera detaljerna i artikeln när rubriken är så tydlig?

Men vem bryr sig? Kanske bara jag. Aftonbladet borde fanimej läggas ner.

Bloggkollegan Krister Fahlstedt verkar tyvärr också bara ha läst rubriken i AB. Synd.

Undantaget...

2008-04-07T21:18:00.003+02:00

som bekräftar regeln om att "all publicitet är god publicitet" publiceras på svd.se idag.

Tortyren i Kongo

2008-04-02T21:38:00.004+02:00

Efter att ha sett Uppdrag granskning i kväll kan jag inte låta bli att känna mig ganska illa till mods. Att de svenska soldaterna, med sin chef i spetsen, inte ingrep mot något som var ett solklart brott mot folkrätten är mycket allvarligt.

Det är svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att sätta sig in i den situation som de svenska soldaterna befann sig i i Kongo 2003. Soldaterna hade varit i strid och var, antar jag, väldigt pressade av läget och hotbilden i området. Att man då blir avtrubbad och fokuserar på sin egen verksamhet kan vara en del av förklaringen.

Dock är det inte vilka soldater som helst som har varit inblandade, utan de bästa vi har. Det är oacceptabelt att chefen inte ingrep.

Vilken överraskning...

2008-04-02T21:12:00.005+02:00

...att SvD idag uppger att det inte blir mer än en mindre del (170) av de 850 miljoner som ÖB begärt som får flyttas från materiel- till förbandsanslaget. Övriga pengar "kan få täckas" med en anslagskredit, dvs ett förskott på kommande anslag. Att det finns osäkerheter kring krediten framgår dock inte av Försvarsmaktens beskrivning av beskedet idag.

Försvarsministern har uttalat att vissa av de föreslagna besparingarna är av alldeles för kortsiktig karaktär. En helt riktig analys, men Försvarsmakten disponerar ju inte sina egna pengar. "Vi" (i de här sammanhangen känner jag mig inte riktigt delaktig) kan ju inte själva göra några "strukturella åtgärder" (som Tolgfors efterlyser), definitivt inga som ger kortsiktiga besparingar. "Strukturella åtgärder" skulle ju däremot kunna innefatta (internt statligt) ekonomiskt trolleri som att sänka avkastningskraven på Fortverket, vilket skulle ge Försvarsmakten lägre hyreskostnader.

Oavsett vilket är det bara att sitta lugnt i båten och invänta Tolgfors "inriktningsproposition" i höst. Då ska tydligen ekonomin (dvs förhållandet mellan uppgifter och resurser) vara stabilt. Den som lever får se.

...och så var det dags igen

2008-04-01T22:09:00.002+02:00

...för den 1 april. Jag har inte gjort någon djupdykning i tidningar eller webnyheter idag, men några kunde jag inte undgå att se:

Sydsvenskan: Fler trillingfödslar med 3G-master
DN: Hammarbybacken glasas in
Eniro: Nyhet! Passfoton på eniro.se
AB: Uefa vill stänga Max under U21-EM

Mer eller mindre roliga, men som vanligt känner man ju en viss oro efter att ha identifierat aprilskämt. Tänk OM det faktiskt är sant...

Uppdatering: efter att ha läst på Borås Tidnings hemsida har jag förstått att artikeln i Aftonbladet om att Max tvingas stänga under U21-EM faktiskt var sann! Jag som trodde jag var ofelbar i de här sammanhangen...

Vad får vi för pengarna?

2008-03-31T22:25:00.005+02:00

Under rubriken "Var finns respekten för de frivilliga?" skriver idag armé- och marininspektörerna en debattartikel i Aftonbladet.

Artikeln handlar om att nyansera debatten om försvaret. Inte en dag för tidigt! Det finns mer att säga om försvaret än att pengarna aldrig räcker. Det som sällan framkommer, utanför våra interntidningar i alla fall, är att det faktiskt levereras något också! Den produkten är säkerhet, både här hemma och utomlands. Vi som jobbar i försvaret är stolta över vad vi gör och presterar och tror att det svenska folket i övrigt också skulle vara det, förutsatt att debatten innehöll något mer än "budgetunderskott" och "svarta hål".

Gahrton och sanningen

2008-03-31T21:31:00.006+02:00

Inledningsvis: Per Gahrton har uppenbarligen ett komplicerat förhållande till alkohol. Om det är att beteckna som missbruk är inte jag rätt man att bedöma och jag har heller inte med det att göra.

Dock:
Flera tidningar, däribland DN, SvD och Aftonbladet skriver idag att Gahrton frikänts av Kristianstads tingsrätt i rattfyllerimålet gällande en krock i maj förra året. Gahrton hävdar tydligen att han söp sig berusad EFTER att krocken inträffat. Om man läser Aftonbladet.se från den 27 maj (dagen efter olyckan) får man sig följande citat till livs:

"– Enligt min uppfattning gav alkotestet utslag för att jag varit berusad på torsdagskvällen, ett helt dygn tidigare."

Jaha? Skulle det göra saken bättre? Detta verkar nu (av medierapporteringen att döma) hur som helst ha utgått ur Gahrtons historia. Version 2.0 säger att han börjat dricka efter olyckan. DN skriver:

"Visserligen tycker domstolen att det var ett märkligt beteende, särskilt av en offentlig person, att börja dricka alkohol efter en bilolycka. Men Gahrton kan ha varit skärrad och enligt rätten betett sig irrationellt."

Märkligt? Inte ett dugg. Irrationellt? Inte ett dugg. Varför det..? FÖR ATT DEN ORMEN VET ATT HAN KOMMER UNDAN GENOM ATT SÄGA DET! Han använder den (vad jag har förstått) klassiska tekniken "efterdrickning" för att slippa straff. Svensk lagstiftning tillåter att trafikbrottslingar super sig fulla efter en olycka och eftersom det inte kan bevisas att alkoholhalten i blodet översteg den tillåtna vid tiden för olyckan så går brottslingen fri.

DN skriver också:

Kristianstads tingsrätt anser att det inte är osannolikt att Gahrton, 65 år, som han själv har berättat, drack öl och vin efter det att han hade kolliderat med en mötande bil"

Inte osannolikt? DET ÄR SÅ JÄVLA OSANNOLIKT ATT MILJONVINSTER PÅ LOTTO KOMMER OFTARE! Men, precis som Lottovinster, så kan det inte uteslutas att det inte gick till som Gahrton påstår. Men det är det väldigt lite som kan i vår värld...

Det som är extra upprörande i den här historien, som även rätten har noterat, är att Gahrton faktiskt är en offentlig person. En politiker som lever på att folk har förtroende för honom. Förra gången (nej, det här var inte första rattfylleriåtalet) friades Gahrton i tingsrätten med hänvisning till att den polisman som utförde provet inte hade giltig utbildning på apparaten. Lyckligtvis överklagades den domen till hovrätten där rättvisa skipades.

Forum för levande historia och kommunismen

2008-03-27T01:36:00.011+01:00

Jag har tidigare inte varit det minsta engagerad i diskussionerna kring Forum för levande historia eller den myndighetens uppdrag. Jag har bara vaga minnen av den debatt som föregick inrättandet för några år sen. Dock har jag nu, bland annat genom att läsa lite i bloggdjungeln, hittat en del "speciella" åsikter kring ämnet som gjort att jag inte kunde låta bli att läsa på lite.

När beslutet om inrättandet av Forum för levande historia fattades i Riksdagen (2001) reserverade sig de borgerliga partierna bland annat mot en renodlad inriktning på nazismens brott mot mänskligheten (Förintelsen). De krävde ett tydligt uppdrag även gällande kommunismens brott och religiös intolerans. Detta fick inget gehör i Riksdagen, utan (s)-regeringen med stöd av (v) och (mp) fick majoritet för förslaget i propositionen.

Efter regeringsskiftet fattade Riksdagen 2006 beslut om ett utvidgat uppdrag för myndigheten. Det kom nu även att omfatta brott mot mänskligheten i kommunismens namn. Detta beslut har nu nyligen yttrat sig i bland annat ett nytt utbildningsmaterial från FFLH, "Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer".

Det har efter FFLHs lansering av projektet startats en särskild sajt tillägnad motståndet mot FFLH och det nya projektet. På sajten finns ett upprop avsett att undertecknas av historiker. Uppropet säger bland annat

"att det inte kan vara statens och regeringens uppgift att ersätta ordinarie historieundervisning med kampanjhistoria och i detalj föreskriva hur historien ska tolkas och användas."

Så långt fakta. Nu till tyckandet. Jag skulle naturligtvis hålla med undertecknarna av "historieuppropet" när det gäller citatet ovan, men nu råkar det ju vara helt irrelevant. Det är naturligtvis inte kampanjhistoria eller detaljstyrning som är syftet med projektet eller skolmaterialet. Om historikerna hade bemödat sig om att granska uppdraget innan de protesterade mot det så hade det förhoppningsvis låtit annorlunda. Ur Regeringens pressmeddelande från 22/12 2006:

"... ger regeringen Forum för levande historia i uppdrag att belysa och informera om kommunismens brott mot mänskligheten. En informationsinsats i tillägg till det arbete som Forum för levande historia gör om nazismen ska också ske om kommunismen. Uppdraget ska genomföras i samråd med lärosäten och forskningsfinansierade myndigheter samt andra berörda myndigheter och institutioner."

Knappast några detaljerade styrningar kring hur historien ska tolkas. Knappast en fråga om att "ersätta ordinarie historieundervisning" heller. Snarare syftande just till att komplettera den välmålada bilden av nazismens brott.

I en tid när det är accepterat att gå runt med t-shirts med hammaren och skäran, siluettbilder av Lenin, Che Guevara eller Fidel Castro - där bäraren antar/anser att de är frihetskämpar värda eftervärldens aktning - finns det ett behov av en informationskampanj. Den "ordinarie" forskningen räcker inte till, eller förmår åtminstone inte förmedla budskapet tillräckligt tydligt. Det är inte mer ok att gå runt med Stalin på bröstet än med Hitler (och hur otänkbart skulle inte det vara) och det behöver vi svenskar få klart för oss en gång för alla.

Om man är intresserad av vilka irrläror som sprids i ärendet i bloggdjungeln (och som inspirerade mig till det här inlägget) så "rekommenderar" jag Jinge.se eller ryska-posten.se. Den förre driver en konspirationsteori om att FFLH gömt pengar för att köpa forskning av forskningsinstitutet MEMRI (som bloggaren Jinge påstår är en del av den israeliska underrättelsetjänsten). Den senare (författaren och kommunisten Stefan Lindgren) är riktigt upprörd över alla faktafel han tycker sig kunna finna i FFLHs broschyrer. Det mest graverande är att han påstår att ursprunget av pseudonymen "Lenin" är felaktigt beskrivet. Man tar sig för pannan.

Utbildningsministerns förra yrke

2008-03-24T21:04:00.006+01:00

Utbildningsminister Jan Björklund har inte varit yrkesofficer (i aktiv tjänst) sedan mitten på 1990-talet, närmare bestämt 1994. Det är alltså 14 år sedan. Dock så nyttjas hans bakgrund och militära grad återkommande i nedsättande syfte. Referenser till "befälsföring" och "major Björklund" är mycket vanliga i såväl bloggar som dagspress.

Det här inlägget handlar inte om Björklunds eller regeringens skolpolitik. Det handlar om att göra nedsättande referenser till en hel yrkeskår. Jag vill inte använda ordet kränkning med tanke på hur nedsvärtat det begreppet blivit (se tidigare blogginlägg...) Dock stör jag mig något enormt på användandet!

Varför är man plötsligt "major" när man vill ställa högre krav? Varför "pekar man med hela handen" och "kommenderar rättning" när man vill ha en ny ordning?
Varför inte hitta på några lustiga referenser till Lars Ohlys konduktörskarriär eller för den delen det faktum att mängder av politiker aldrig har haft ett arbete som inte avlönats av ett politiskt parti, ett fackförbund eller av riksdagen?

Ska ministern skämmas för sitt tidigare yrke och i så fall varför? Jag är stolt över att vara officer och är helt övertygad om att det gäller Jan Björklund också.

Kränkta eller inte?

2008-03-16T22:06:00.006+01:00

Krister Fahlstedt är officer och var tidigare ansvarig för Försvarsmaktens HBT-projekt Fritt fram (som nu är avslutat). Fahlstedt är en klok man som har gjort mycket betydelsefulla insatser för att öppna ögonen på Försvarsmaktens anställda och värnpliktiga när det gäller HBT-frågor. Jag har haft förmånen att lyssna på hans välformulerade föreläsningar vid flera tillfällen. Exakt vilken befattning i FM han innehar numera kan jag inte redogöra för, men han är hur som helst engagerad i debatten kring diskriminering. Han syntes nyligen i SVT i ett diskussionsprogram och har skrivit följande debattartikel i Expressen som anknyter till Maciej Zarembas artikelserie "Först kränkt vinner" i DN.

Det jag tycker Fahlstedt missar är att Zaremba inte pratar om de som faktiskt ÄR kränkta (ur en mer objektiv synvinkel) utan om de som utnyttjar lagstiftningen för att uppnå helt andra mål än att undgå kränkning.

Fahlstedt tar vidare sin utgångspunkt (något som även framfördes i SVT-programmet "Beckman, Ohlson & Can") i den faktiska anmälningsstatisk som finns hos de olika ombudsmännen. Rimligtvis hamnar inte alla anmälningar där, utan hos fackförbund, skolor, arbetsgivare, studentorganisationer med flera. Att det bara är en handfull (35 st 2007) ärenden som hamnar hos myndigheterna är ett otillräckligt mått på anmälningsfrekvensen - och inte minst hoten om anmälningar.

Att människor utnyttjar anmälningsvapnet är ett problem som är helt fristående från de problem samhället har med faktiska kränkningar - och det är vad jag tycker Fahlstedt missar. På sin blogg skriver Fahlstedt angående de anmälningar som inkommit till Skolverket

"Finns det verkligen någon som på allvar tror att 500 mobbade skolungdomar är en överdrift...?"

Nej, det tror jag inte. Det är en underdrift, men det betyder ju inte att just de 500 anmälningarna är berättigade - något som Zaremba ger exempel på.

Melodifestival och rättvisa.

2008-03-15T23:47:00.006+01:00

För första gången på närmare tio år såg jag i princip hela sändningen av melodifestivalen. Rätt låt förlorade! Ända tills de telefonröstande (för övrigt ett helt okontrollerat urval människor) bjöd på några försumbara tröstpoäng låg Christer Sjögren hopplöst sist. Världen visar emellanåt upp sig från sin rättvisa sida.

Vem som vann? Ointressant. Rätt låt förlorade.

Afghanistanförstärkning och bloggdårar

2008-03-15T22:13:00.009+01:00

Ekot, SvD och DN berättar idag om den planerade truppförstärkningen i Afghanistan. Det talas om att utöka styrkan med upp till 150 man. Försvarsmakten har i budgetunderlaget för 2009, som nyligen lämnats till regeringen, föreslagit en kortare insats med JAS 39 för underrättelseändamål i antingen Kosovo eller Afghanistan under 2009. Detta är dock inget som försvarsministern är intresserad av - och jag kan förstå honom. JAS skulle ur ett svenskt perspektiv vara "nice to have", medan soldater på marken är "need to have". De pengar som en JAS-insats skulle kosta gör avsevärt bättre nytta på annat håll, i synnerhet i form av egen helikopterkapacitet för sjuktransporter.

Jag ägnade en stund åt att läsa några av de bloggar som kommenterar just den här nyheten. Nedanstående dynga kan man hitta om man läser bloggen Den innre processen (jo, den stavas med nn...):

"Idag har vi omkring 350 svenska legoknektar i Afghanistan. Försvarsledningen räknar med att inom ett år utöka antalet svenska yrkesmördare till 500 stycken. Anders Lindström uppger till Ekot att man önskar kunna bedriva svensk statsterrorism mot civila, kvinnor och barn i Afghanistan upp till 15 blodiga år till."

Vilka sjuka föreställningar är det som får en människa att uttrycka sig på det sättet? Vederbörande måste ju tro att ALLT som skrivs och visas i media är en konspiration som syftar till att dölja svenska soldaters virdriga krigsförbrytelser. Varifrån kommer annars den bilden? Han eller hon (signaturen "Ödla") har uppenbarligen inte varit i Afghanistan.

Bloggaren Jinge är ju inte mycket bättre när han skriver

"Afghanska bergsbor och andra oskyldiga människor ska dödas med JAS klusterbomber och därmed illustrera flygplanets effektivitet."

Han måste i rimlighetens namn begripa att det han skriver inte är sant? Varför i helvete publicerar han något sådant?

Världen är full av dårar och på internet får de fritt spelrum.

Zaremba sammanfattar

2008-03-13T23:27:00.008+01:00

Maciej Zaremba sammanfattar i en sista (?) artikel den debatt som förts efter hans artikelserie Först kränkt vinner i Dagens Nyheter.

Han lyfter upp ytterligare några "kränkningsexempel" från skolvärlden och bemöter på ett kärnfullt sätt kritik från bland annat ABs Åsa Linderborg (Fallet Zaremba).

Återigen mycket läs- och tänkvärt. I en skola där elever lyckas hota sig till förmåner som högre betyg (eller till och med skadestånd) är något sjukt, mycket sjukt.

Var är officerarna?

2008-03-12T20:31:00.006+01:00

Värnpliktsrådets vice ordförande Daniel Eriksson skriver i en kommentar på VRs hemsida att de två officerare per soldat (som DN pratar om) inte speglar verkligheten i de värnpliktigas vardag på förbanden. Tvärtom upplever de befälsbrist.

Visst är det så. Vi som fortfarande befinner oss i den direkta utbildningsverksamheten är alldeles för få. Inställd officersrekrytering 2004 och 2005 är naturligtvis en starkt bidragande orsak, men den ålders- och gradmässiga balansen i officerskåren var skev redan dessförinnan. Vem eller vilka som bär skulden för det kan man diskutera i all evighet, men frågan är vad som kan göras åt saken? Huvuddelen av de "äldre" officerarna är dessutom anställda med fullmakt, det vill säga de kan inte sägas upp med hänvisning till arbetsbrist. Morötter för frivillig, egen uppsägning kostar också massor av pengar!

Det är lätt att raljera över Högkvarterets storlek och alla "skrivbordsnissar", men jag är övertygad om att 99,5% av alla som jobbar även där löser en viktig uppgift. Vilka ska bort? Vilka uppgifter är det Försvarsmakten löser idag som inte ska lösas när dessa individer är borta? Eller blir det som vanligt? Vi som är kvar "löser uppgiften inom given ram", i klartext - jobbar hårdare och ägnar mer tid åt våra skrivbord och mindre tid åt soldaternas utbildning.

Skruvtillverkarna

2008-03-11T18:28:00.002+01:00

"-Är du anställd i ett företag som producerar skruvar kan du inte säga att du inte vill göra skruvar."

Citatet är hämtat ur DNs artikel Försvaret fullt av befäl - vid skrivbord och tillskrivs Annika Nordgren Christensen, före detta riksdagskvinna för miljöpartiet och numera sakkunnig tjänsteman i Regeringskansliet. Dessutom är hon ledamot av Försvarsberedningen.

Jag håller med. Även när citatet sätts in i sitt sammanhang, det vill säga syftat att illustrera "fenomenet" officerare som inte vill göra utlandstjänst. Dock är det en våldsam, för att inte säga populistisk, förenkling av något som är väldigt komplicerat.

Försvarsmakten är en arbetsgivare med många gamla arbetstagare. De (jag räknar mig som knappt varande "yngre medelålder" inte dit) anställdes för något helt annat än det som myndigheten idag ska ägna sig åt. Uppgiften var att försvara Sverige i händelse av krig. En uppgift som med lätthet gick att motivera för familj och övriga i officerens omgivning, åtminstone så länge kalla kriget pågick. Att nu regelbundet börja överge familj och vänner i 6-10 månader vart tredje år är inga små krav på en människa som är +45 år och som valde yrket under helt andra premisser.

Återigen, jag håller med Annika Nordgren Christensen. Det måste vara så att alla försvarsanställda själva reflekterar över sin egen roll och uppgift. Drar jag mitt strå till stacken? Kan jag med bibehållen trovärdighet utbilda soldater, ställa krav på materiel, planera övningar eller ge order till insatta förband om jag inte själv gjort utlandstjänst? Mitt svar blev nej och jag tillbringade sju månader i Afghanistan. Alternativet hade varit att byta jobb.

Men, det är ju jävligt lätt för mig att säga så och göra det valet. Jag är drygt 30, är hyggligt efterfrågad på den civila arbetsmarknaden och, viktigast av allt, har en familj som var beredd att göra den uppoffring det innebär att ha en man/pappa borta i över ett halvt år.

Det det handlar inte om skruv. Det handlar om människor som väljer att riskera livet för att infria politiska önskningar och att utgöra det skarpaste verktyget i den säkerhetspolitiska snickarlådan.

Är det dags nu?

2008-03-11T00:36:00.002+01:00

När bloggandet väl har nått och kanske även passerat sin topp kunde jag till slut inte stå emot frestelsen att börja själv. En gammal bekant gav mig en knuff på vägen - hon vet att jag tycker en massa saker och är intresserad av att uttrycka mina åsikter i olika sammanhang. Det här blir ett nytt sammanhang och det får ses som ett försök. Faller det väl ut, det vill säga om jag själv trivs med formen och om det finns någon som vill läsa, så blir nog bloggen kvar. Annars inte.

Det finns en hel del olika ämnen som intresserar mig. Försvaret inte minst, eftersom det är min arbetsgivare. Samhällsfenomen likaså. Det senaste exemplet som har engagerat mig är Maciej Zarembas artikelserie Först kränkt vinner i DN (del två och tre är länkade). Så sent som idag sändes ett program på SVT2 (som jag tyvärr bara såg slutet på) där kränkningar och diskriminering diskuterades. Min kollega Krister Fahlstedt (vi känner dock inte varandra) var för övrigt en av deltagarna. Ett uttalande (som jag inte minns ordagrant, men som jag kan återkomma till när reprisen sänts) från en av debattörerna löd något i stil med: "Kränkning används som ett samlingsbegrepp för att förklara egna misslyckanden". Bang on target och enligt min uppfattning en av Zarembas viktigaste poänger i DN. Att hävda att man är utsatt för kränkning fast man i själva verket vet att så inte är fallet är naturligtvis lockande eftersom chansen att få falsk upprättelse är stor.

Edit: citatet löd [kränkning används som] "...allmän förklaringsmodell till egna misslyckanden."